Stroke-drabbade Gunilla: ”Min dotter ville ringa ambulans, men jag sa nej”

Gunilla drabbades av enormt kraftig och explosiv huvudvärk hemma i garaget. Inga värktabletter hjälpte men Gunilla försökte ignorera smärtan. Nästa dag gick det inte längre och i ilfart kördes hon till Akademiska Sjukhuset i Uppsala. Hon ville inte tro att hon fått en stroke. Läs hennes berättelse här.

Jag hade kommit hem från min bror och ställt cykeln i garaget när huvudet exploderade. Smärtan var så intensiv att jag tappade andan, men jag lyckades ändå stappla in i huset. Min dotter reagerade direkt och ville ringa ambulans, men jag sade nej. Smärtorna antog jag berodde på sviterna efter en gammal cykelolycka. Hon gav mig alltså motvilligt värktabletter istället och hjälpte mig i säng. Där låg jag sedan, åt tabletter och försökte ignorera smärtorna – men ingenting hjälpte.

Morgonen därpå började jag kräkas och insåg till slut att jag måste till läkare, så min bror körde mig till Edsbyns Hälsocentral. Därifrån skickade de mig direkt till Bollnäs Sjukhus där jag blev röntgad. Läkarna konstaterade en stor blödning i hjärnan. Jag hade fått en stroke. Jag kördes direkt till Akademiska Sjukhuset i Uppsala för operation och en enda tanke trängde igenom smärtorna – jag ska överleva, jag vill uppleva barnbarn!

Trots att jag åkt till akuten först dagen efter min stroke och dessutom ätit värktabletter, vilket kan förvärra situationen, så gick operationen bra. Läkarna konstaterade också att jag haft en enorm tur. Jag kunde knappt resa mig ur sängen, men jag levde! Den enorma lyckokänslan hjälpte mig när jag två veckor senare skulle börja lära mig att sitta upp, stå, gå igen – och den lever jag på än idag.

Efter ett år fick jag komma till Länsrehabiliteringen i Sandviken. Där fick jag ett helt vårdteam med egen läkare, sjukgymnast, psykolog, arbetsterapeut och fritidspedagog. Det blev en otroligt bra och värdefull rehabilitering med mycket träning och många olika tester. Alla jag mött inom vården, min familj och alla andra omkring mig har varit helt fantastiska och gett mig ett oerhört stöd. Omtanke ger så mycket energi och den fick mig också att orka igenom den långa rehabiliteringen som fortfarande pågår.

Idag mår jag ganska bra, bara jag lyssnar på min kropp. Den stora sorgen är att jag inte längre kan arbeta. Jag blir allt för snabbt trött och har svårt med minnet och koncentrationen. Det som också grämer mig är att jag lät envisheten komma i vägen när det hände. Hade jag struntat i värktabletterna och låtit min dotter ringa ambulans direkt, så kanske jag varit ännu friskare idag, vem vet? Men jag lever och är tacksam över allt som jag faktiskt klarar att göra. Jag har dessutom fått två barnbarn!

Gunilla Frid Nilsson, 60 år, Edsbyn.

Relaterat

Åsa Westlund drabbades av en stroke när hon paddlade kanor.

”Vi måste göra mer för dem som lider efter en stroke”

Stroke orsakas oftast av en blodpropp, men 15 procent av fallen beror på hjärnblödning. Ett sådant fall var Åsa Westlund, som oväntat insjuknade vid 53 års ålder. Läs hennes berättelse och se vad hon önskar sig av hjärnforskningen.

Martin-Hummel-Gradén med sin dotter

När dottern föddes låg Martin förlamad efter en stroke

Stroke är den enskilt vanligaste orsaken till funktionsnedsättningar. En som har drabbats väldigt hårt är Martin Hummel-Gradén. Här berättar hans sambo Carin Hesselroth om deras krossade familjedröm – och ber om ditt stöd till hjärnforskningen.

Maja Berg var bara 21 år när hon fick en stroke.

Vem som helst kan drabbas av stroke

Risken för stroke ökar med stigande ålder. Men vi måste komma ihåg att var 25:e fall utgörs av personer under 50 år – om vi glömmer det kan livsviktig vård fördröjas. Det är Maja Berg ett bra exempel på. Läs hennes berättelse om att drabbas av stroke vid 21 års ålder.

Saema Ansar, forskargruppsledare och docent inom neurovaskulär forskning vid Institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet

Avancerad strokeforskning kan ge vården en bättre verktygslåda

Varje år drabbas ungefär 25 000 svenskar av stroke – nästan var fjärde dör och många fler får  svåra men. Hjärnforskaren Saema Ansars forskargrupp arbetar nu parallellt med två lovande behandlingsmetoder. Här berättar hon mer och ber om ditt fortsatta stöd.

Anhöriga spelar stor roll för den som drabbats av en stroke

Hjärnforskningen måste få rätt förutsättningar

Professor Katharina Stibrant Sunnerhagen har arbetat med stroke som både läkare och forskare i över 30 år. Förutom att hon leder en stor forskargrupp är hon också WHO:s expert på strokerehabilitering. När hon säger att hjärnforskningen behöver bättre resurser finns det alltså skäl att lyssna.

Milos Pekny är professor i klinisk neurovetenskap vid Göteborgs universitet.

Han tar kampen mot stroke till nya frontlinjer

Professor Milos Pekny säger att strokeforskningen har varit för fokuserad på nervceller. Nu kartlägger hans forskargrupp en annan sorts celler i hjärnan, astrocyter. De har då visat sig spela stor roll vid en stroke, både i det akuta skedet och vid återhämtningen. Dessa kunskaper kan på sikt leda till helt nya behandlingsformer.