Socialstyrelsen uppskattar att det finns mellan 130 000 och 150 000 personer i Sverige med en demenssjukdom. Det är inte ovanligt att flera demenssjukdomar förekommer hos samma individ, speciellt hos äldre personer, vilket kan göra det svårt att ställa diagnos. Foto: i Stock

Är det Alzheimers sjukdom eller en annan demenssjukdom?

Demens är inte en sjukdom. Det är en diagnos för en rad symptom som kan bero på olika sjukdomar och skador. Vid demens försämras vanligen förmågor som är kopplade till vårt tänkande och intellekt, s.k. kognitiva förmågor.

Symtom vid demens kan vara problem med minnet, språkfärdigheter, tidsuppfattning, orienteringsförmåga, omdöme och förmågan att tänka abstrakt och genomföra vardagliga sysslor. Utöver dessa symtom kan oro, nedstämdhet och beteendeförändringar förekomma. Vilka symtom som uppkommer beror på vilka områden av hjärnan som påverkas och i vilken omfattning.

Socialstyrelsen uppskattar att det finns mellan 130 000 och 150 000 personer i Sverige med en demenssjukdom. Det är inte ovanligt att flera demenssjukdomar förekommer hos samma individ, speciellt hos äldre personer, vilket kan göra det svårt att ställa diagnos.

Här kan du se Anne Börjesson-Hansons föreläsning om de olika demenssjukdomarna från Hjärnans dag 2018.

Det är lättast att ställa diagnos i början av sjukdomsförloppet för då skiljer sig symtomen mellan de olika sjukdomarna mest. Läkaren tittar efter mönster på symtom och resultat av olika undersökningar för att komma fram till vilken sjukdom patienten har. Vilka var de tidigaste symtomen; problem med minnet eller en förändring av personligheten; kom symtomen smygande eller plötsligt och hur har symtomen utvecklats över tid?

Alzheimers sjukdom är vanligast och utgör mellan 50 och 70 procent av alla fall. Nedan har vi samlat fakta om andra demenssjukdomar som vaskulärdemens, Lewykroppsdemens och pannlobsdemens.

Vaskulär demens eller blodkärlsdemens

Vaskulär demens eller blodkärlsdemens är den näst vanligaste demenssjukdomen efter Alzheimers sjukdom och förekommer i ungefär 20 procent av fallen. Vaskulär demens orsakas av att olika delar av hjärnan inte får tillräckligt med näring och syre.

Det kan finnas flera orsaker till att blodflödet till hjärnan blir sämre. Blodkärlen i hjärnan kan ha förkalkats genom att fett, blodkroppar och bindväv har lagrats på den inre kärlväggen under en längre tid. De trånga kärlen hindrar då blodet som transporterar syre att cirkulera tillräckligt bra, och bristen på syre skadar hjärnans nervceller. Andra anledningar till att hjärnan kan få för lite syre är blodproppar eller blödningar i hjärnan, alltså en stroke. Högt blodtryck som inte behandlas, rökning, diabetes eller hjärtsjukdom kan vara orsaker till både stroke och att blodflödet blir sämre.

Vaskulär demens kan komma plötsligt och utvecklas stegvis snarare än gradvis som vid t.ex. Alzheimers sjukdom. Både förlopp och symtom kan dock variera beroende på vilka områden i hjärnan som skadas.

Uppstår skador i pannloberna drabbas man av personlighetsförändringar, och om hjässloberna skadas försämras förmågan att analysera, tolka och förstå. Skador i tinningloberna försämrar oftast minnet. Ibland kan syrebristen i hjärnan också ge rörelsehandikapp och talstörningar.

Lewykroppsdemens

Lewykroppsdemens är ett tillstånd som har likheter med både Alzheimers sjukdom och Parkinsons sjukdom. Cirka 10-15 procent av de olika demenssjukdomarna beräknas vara Lewykroppsdemens, samtidigt är det troligt att fler har sjukdomen utan att de har fått rätt diagnos.

Lewykroppar är små mikroskopiska förändringar som syns i nervceller i hjärnan hos de som har sjukdomen. Lewykropparna innehåller det skadliga proteinet alfa-synuklein och kan finnas i hjärnbarken och hjärnstammen men även i andra delar av nervsystemet.

Lewykropparna kan inte ses på röntgen utan bara vid obduktion. Liknande förändringar i hjärnan kan också finnas vid Parkinsons sjukdom, men då bara i de begränsade delar av hjärnan som är drabbade just vid Parkinson.

Lewykroppsdemens börjar ofta med störd drömsömn, att personen ropar och fäktas när hen drömmer – flera år före andra symptom visar sig. Hallucinationer, tillkommer ofta senare.  Misstänksamhet och en känsla av att vara förföljd kan förekomma och i sin tur leda till oro och aggressivitet.

Minnesstörningar förekommer, framför allt senare i sjukdomsförloppet, men är inte lika framträdande som vid Alzheimers sjukdom. Patienterna är ofta väl orienterade men har svårt att bedöma avstånd och uppfatta saker tredimensionellt.

Typiskt för sjukdomen är också att tillståndet kan svänga från en stund eller dag till en annan. Ibland är tillståndet bättre, ibland sämre.

Ett annat huvudssymtom vid Lewykroppsdemens är stela muskler och långsamma hasande rörelser som man ser hos personer med Parkinsons sjukdom, men mindre ofta skakningar.

Pannlobsdemens (Frontotemporal demenssjukdom eller frontallobsdemens)

Pannlobsdemens är relativt ovanlig, cirka en av tjugo i Sverige som har en demenssjukdom har pannlobsdemens.  Vid pannlobsdemens förtvinar nervcellerna i hjärnans främre delar, pannloben och i främre tinninglober. De handlingar och tankar som styrs därifrån fungerar därför inte som de ska. Kommunikationen mellan de nervceller som förbinder pannlobens olika delar med varandra och med andra delar av hjärnan bryts.

Hjärnans främre delar påverkar personlighet och hur man fungerar i sociala sammanhang. Pannloben gör så att det går att uttrycka sig språkligt, tala samt att ha omdöme och insikt.

Symptomen brukar komma smygande på samma sätt som vid Alzheimers sjukdom. Däremot påverkas inte minne och inlärningsförmåga. Tidiga tecken är personlighetsförändringar, bristande omdöme eller nedsatt språklig förmåga. Sämre initiativförmåga och flexibilitet är andra tidiga tecken, liksom plötsliga och till synes oförklarliga vredesutbrott. Personen blir ofta apatisk, rastlös, självupptagen och förmågan att känna empati försämras gradvis.

Symtomen blir allt fler och allvarligare i takt med att hjärnskadorna sprider sig. I senare delen av sjukdomsförloppet påverkas även förmågan att lösa problem och abstrakt tänkande. Talet och mimiken påverkas också.

Sjukdomen börjar i regel vid 50–60 års ålder, men kan även börja betydligt tidigare. Det finns en viss ärftlighet för att få pannlobsdemens, men risken är mycket liten.

Det är inte känt exakt vad det är som utlöser sjukdomen och orsakar att nervcellerna förstörs, men troligen beror det på fel i omsättningen av vissa nervcellsproteiner. Liksom vid Alzheimers sjukdom finns det ansamlingar av proteinet tau i nervcellerna hos patienter med pannlobsdemens.

Stadieindelning vid demens enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer

Diagnostiserad demenssjukdom brukar delas upp i tre stadier:

  • Mild demenssjukdom betecknar ett tidigt skede när personen kan klara vardagen utan stora insatser från hälso- och sjukvården och socialtjänsten.
  • Måttlig demenssjukdom betecknar det skede i demenssjukdomen när personen behöver tillsyn, stöd och hjälp för att klara vardagliga sysslor.
  • Svår demenssjukdom betecknar det skede när personen behöver ständig tillsyn och hjälp med det mesta.

Källor:
A guide to coping with Alzheimers Disease ; Harvard Medical School Special Health Report 2016
The Lancet Neurology Commission Vol 15; april 2016
Anne Börjesson-Hanson; Hjärnans Dag 2018
Sjukvårdsupplysningen 1177
Demenscentrum
Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom, Socialstyrelsen 2017

Ge en gåva till den livsviktiga hjärnforskningen

  • kr

Dela sidan

Engagera dig redan idag

Stöd forskningen

Ge en gåva

Starta en insamling

Starta