Blodflödet i hjärnan efter skador och sjukdomar

Berätta om ditt forskningsområde – vad vill du undersöka?

Hjärnan har en imponerande förmåga att kompensera och återställa sin funktion vid olika sjukdomar och skador genom en rad olika mekanismer. En av dessa mekanismer är “autoreglering”, där hjärnan kan reglera blodflödet genom att justera storleken på blodkärlen som förser den med syre och näringsämnen.

Cerebrovaskulär reserv är en mätbar parameter som speglar huruvida hjärnan till exempel har ökat blodkärlens storlek för att förbättra blodflödet i kärl som försörjer områden omkring en förträning.

För att mäta denna reserv injiceras patienten med ett läkemedel som vidgar blodkärlen i hjärnan, samtidigt som man mäter blodflödet med hjälp av exempelvis magnetkamera före och efter injektionen. Jag vill ta fram en matematisk modell som beskriver hur blodflödet förändras från innan injektion tills att effekten planat ut.

Vad hoppas ni på för resultat och vilka personer tror ni kan bli hjälpta av er forskning?

Målet är att utveckla en pålitlig matematisk modell som kan användas både på friska frivilliga och patienter med kärlförträngningar i hjärnan. Just att kunna jämföra friska personer mot patienter är ett viktigt inslag i forskningsprojektet. Hypotesen är att en matematisk modell kan ge mer precisa och diagnostiska resultat jämfört med andra traditionella metoder för att bedöma cerebrovaskulär reserv. Jag fokuserar delvis på patienter med Moyamoya-sjukdom, som lider av progressiva förträngingar i hjärnans kärl, men jag hoppas att modellen även i framtiden kan tillämpas på patienter med MS och demens.

Vilken är den största utmaningen inom ditt forskningsområde?

En utmaning är att Moyamoya-sjukdom är relativt okänd och sällsynt. Akademiska sjukhuset i Uppsala är dock ett av endast två sjukhus i Sverige som behandlar denna sjukdom. En annan utmaning är att det generellt är svårt att mäta blodflödet i hjärnan med bildgivande tekniker. Den matematiska modellen och dess validering bygger på att blodflödesmätningarna är så exakta som möjligt.

Hur kommer det sig att du fastnade för hjärnforskning?

Jag hade aldrig planerat att satsa på en akademisk karriär från början, men fick chansen att börja arbeta med hjärnforskning inom radiologi när jag flyttade till Uppsala. Senare erbjöds jag möjligheten att doktorera inom samma område, och jag är i efterhand oerhört tacksam mot dem som gav mig den möjligheten. Hjärnan är mycket komplex och det finns mycket som än idag är outforskat.

Vad är din drivkraft som forskare?

Jag drivs av min nyfikenhet och en strävan att lära mig mer. Samtidigt hoppas jag att min forskning kommer att ha klinisk nytta och vara till hjälp för patienter och andra forskare. Moyamoya-sjukdomen är väldigt ovanlig, och det motiverar mig att kunna bidra på både nationell och internationell nivå inom detta område.

Vad innebär det här stipendiet för dig?

Stipendiet innebär att jag får tillgång till den viktigaste resursen – tid. Det innebär att jag dedikerat kan fokusera på forskningsprojektet och det är något jag värdesätter högt som annars kliniskt arbetande småbarnspappa.

Här kan du läsa om vilka fler som fått Hjärnfondens stipendium. Stipendierna kan delas ut tack vare Postkodlotteriet och deras lottköpare.