Ann-Helen Mikalsen och hennes mamma

Alzheimers sjukdom kan bara sluta på ett sätt

I våras tog en lång kamp slut för Ann-Helen Mikalsen. Då somnade hennes mamma in i sviterna av Alzheimer. Det är en sjukdom som sakta men säkert bryter ner den som drabbas, men också dem som står bredvid. I det här fallet en dotter. Läs hennes berättelse – och se varför hjärnforskningen behöver ditt stöd.

Min mamma Alfhild var en mycket aktiv och kreativ pensionär. Hon tecknade, sydde, stickade och skrev dikter. Dessutom var hon full av humor och upptåg. Därför la jag direkt märke till när hon, som var så pigg, började upprepa sig. Riktigt orolig blev jag nog först något år senare, då mamma dessutom började få vanföreställningar. När jag hälsade på henne fick jag inte prata om vissa saker, eftersom ”grannarna kunde höra allt”.

Med tiden eskalerade det, mamma fick förföljelsemani och stod och skrek på en granne från sin balkong. Problemet var att hon själv vägrade inse att något var fel. Så till slut fick jag boka en läkartid bakom ryggen på henne. Efter att hon hade skickats vidare för ett kognitivt test fick hon snabbt diagnosen Alzheimers sjukdom. Det ville mamma inte alls kännas vid, tvärtom blev hon rosenrasande bara man nämnde sjukdomen.

Att skicka iväg mamma – värsta dagen i mitt liv

Även om jag nu hade fått ett namn på det som hände mamma fanns det inget att göra. Det saknas ju medicin mot Alzheimer – och hon ville inte ha den hjälp jag kunde erbjuda. Så läget fortsatte att förvärras. Det blev allt svårare att få tag på mamma, hon öppnade knappt dörren längre. Hon skötte inte sin hygien och glömde äta. Ibland hittade vi henne irrandes i traktens centrum.

Till slut var jag tvungen att göra något. Jag kontaktade en psykiatrisk enhet och berättade hur det låg till. De gjorde ett hembesök och såg att det knappt var beboligt hos mamma – kylen var proppfull av rutten och möglig mat. Så de tvångsomhändertog henne. Det var den värsta dagen i mitt liv! Jag försökte trösta mig med att hade mamma varit frisk skulle hon inte ha klandrat mig.

Plats på demensboende

Efter några månader på den psykiatriska enheten fick hon komma till ett demensboende. Det var inte ett bra ställe, men det tog två år innan vi fick plats på ett fint boende. Då var mamma i riktigt dåligt skick. Mindre än ett år senare fick hon en feber som hon aldrig vaknade från.

Även om sorgen var enorm så innebar det också en lättnad. Under de tre åren på boende sa mamma hela tiden att hon inte ville leva längre. Det hade varit egoistiskt att önska en människa tillbaka till det livet.

Den som inte har kommit nära Alzheimers sjukdom har nog svårt att föreställa sig hur hemskt det är. Tack och lov fanns min dotter och min syster också där för mamma, så jag var inte ensam. Det är ett stort lidande även för de anhöriga. Ett genombrott i kampen mot Alzheimer skulle betyda så mycket för så många. Därför hoppas jag nu på din gåva till hjärnforskningen!

Tack!
Ann-Helen Mikalsen
Dotter till Alzheimerdrabbade Alfhild

Ge en gåva till den livsviktiga hjärnforskningen

Relaterat

Positiva resultat för antikropp mot Alzheimers sjukdom

Den antikropp, lecanemab, mot Alzheimers sjukdom som utvecklats i bolaget Bioarctic har visat på positiva effekter i en global fas-3 studie. Det är ett forskningsgenombrott som ger hopp för Alzheimerdrabbade och deras närstående.

Idag finns det upp till 140 000 demenssjuka i Sverige – ungefär 2 av 3 har Alzheimers sjukdom.

Demenssjukdom i siffror

Världshälsoorganisationen klassar demenssjukdomar som ett av världens största hälsoproblem. Det är enkelt att förstå, som du kan se är det många som lider – och samhällskostnaderna är enorma. I takt med att vi blir allt äldre kommer antalet sjuka dessutom att öka kraftigt. Klarar vi det? I stället för att vänta och se behöver vi satsa på mer hjärnforskning redan idag. Därför är din gåva så viktig.

Stefan Ståhl är professor och proprefekt vid institutionen för proteinvetenskap, KTH

”Att stoppa Alzheimer är bara första steget för att förhindra en demenskris”

I Sverige beräknas hela 100 000 människor lida av Alzheimers sjukdom. Varför satsar då inte staten mer på hjärnforskningen? Professor Stefan Ståhls forskargrupp har visat resultat som har gett eko världen över – ändå är finansiering en utmaning. Nu hoppas han på ditt stöd.

Lars Lannfelt, seniorprofessor i Geriatrik vid Uppsala universitet

Lars Lannfelt belönas för banbrytande insatser inom molekylär geriatrik

Svenska Läkaresällskapet har beslutat att tilldela Lars Lannfelt Bengt Winblads pris 2022 för framstående insatser inom molekylär geriatrik som lett till en ökad förståelse för patogenesen vid Alzheimers sjukdom.

Forskare arbetar med cellodling på labbet.

Alzheimerforskning på frammarsch

Martin Ingelsson, professor vid Uppsala universitet, utvecklar med stöd av Hjärnfonden nya tekniker för att behandla ärftliga former av Alzheimers och Parkinsons sjukdom.

Anna Hemli, generalsekreterare, Hjärnfonden

Din gåva gör skillnad!

Stort tack för att du är med oss i kampen för de människor som lever med sjukdomar, skador och funktionsnedsättningar i hjärnan. Glädjande nog är det allt fler som, i likhet med dig, ser att hjärnforskningen behöver bättre resurser. Tack vare det kunde vi i fjol dela ut mer än 125 miljoner kronor till svensk hjärnforskning. Det ska du känna dig stolt över!