Jag tog ett orimlig stort ansvar i mitt jobb och kände mig personligen ansvarig för andra människors liv och hälsa i mitt jobb som handledare på socialpsykiatrin. Vi var för få personer på för många klienter. Chefen kollade inte med oss hur vi mådde eller orkade, vi förväntades bara jobba på och lösa det. Man vill ju göra så bra man kan och pressar sig till det yttersta och sen lite till, för att klienterna behöver ens hjälp. Ingen tid för återhämtning. Vare sig i arbetet eller på fritiden. Jag önskar att arbetsgivaren haft vilja, verktyg och kunskap för att upptäcka hur illa ställt det var innan det var för sent och en sjukskrivning var ett faktum. Det har gått flera år och jag är ännu inte återställd men jobbar 100%. Fortfarande kollar inte arbetsgivaren av hur vi mår, en enkel enkät skulle göra att de på gränsen till utmattning upptäcks och får hjälp i tid.
