Arbetsmiljön var bristande. Det var många konflikter inom personalgruppen som påverkade samarbetet bland kollegorna (även de som inte var inblandade i konflikter). Bemanningen var otillräcklig för arbetsbördan, vilket resulterade i stress, uteblivna raster och övertid. Schemaläggningen sköttes från arbetsgivaren och innebar skiftarbete med oregelbundna tider, vilket inte passade mig, detta gick att justera enligt chefen, men utfördes aldrig. Arbetet kunde innebära att jag slutade klockan 22 på kvällen, och dagen efter började jobba kl 06:45. Däremellan fick jag inte tillräckligt med sömn eller återhämtning, delvis pga stressen från arbetet som man tog med sig hem. Då jag diskuterade dessa förhållanden med min chef bortförklarade hon mitt mående på att jag var ny på arbetsplatsen och ”hade en jobbig situation hemma”, hon uppmuntrade mig att påbörja medicinsk behandling med psykofarmaka och uppsöka psykolog. Trots att jag förklarade att mitt dåliga mående uppstått i samband med att jag hamnade på denna specifika arbetsplats. När jag till slut blev utmattad och behövde sjukskrivas fick jag dagligen telefonsamtal från chefen som ville veta när jag kunde jobba igen och hur vi kunde lösa mitt schema praktiskt. Vid denna tidpunkt hade jag redan sagt upp mig, men chefen försökte konstant övertala mig att stanna kvar på arbetsplatsen, utan att ge några konkreta förslag på hur arbetsmiljö eller schema skulle förändras.
