Jag är ensamstående mamma med tre tonårsbarn med funktionsnedsättningar som autism/ADHD/särbegåvning. Barnen har inte fått den stimulans, hjälp och stöd de behövt i skolan, vilket lett till känslan av att inte passa in, ångest, depression, självskadebeteenden osv. Skolan skyller på ekonomi, BUP fungerar inte, Soc skyller på resursbrist. Som anhörig förälder finns inget stöd i samhället. BUP säger ”VAB:a i helhår, för du måste vakta dina barns liv”, arbetsplatsen säger ”du gör inte det du ska på jobbet, du hinner inte med och du sitter i samtal med alla myndigheter på dagtid”. Jag säger till vården och Socialtjänsten ”Jag kan inte vara vårdare till mitt barn. Jag ska vara mamma. Jag behöver försörja min familj och ha ett familjeliv.” De svarar ”ja så borde det vara, men det finns inget stöd att få i samhället. Sagt och gjort, jag VAB:ade utan ersättning i 1 år/barn, tog stora lån för att överleva ekonomiskt, kämpade för överlevnad/barnens överlevnad och sen drabbades jag av utmattningssyndrom. Jag blev sjukskriven av läkaren, men FK avslog ansökan om ersättning. Utmattningssyndrom kan utvecklas pga en ohållbar arbetssituation, men den kan också orsakas av en ohållbar livssituation. Vill att man får upp ögonen för det i samhället. Anhöriga behöver hjälp nu
