“Min största drivkraft är nyfikenheten”

Berätta om ditt forskningsområde ­ vad vill du undersöka?

– Mitt huvudsakliga forskningsområde är inom neurovetenskap och då framförallt synapsfysiologi, det vill säga hur den kemiska signaleringen mellan särskilt nervceller fungerar. Denna signalering är påverkad vid en rad sjukdomstillstånd och det är därför naturligt att även studera vad som orsakat en förändrad signalering vid t.ex. schizofreni. Främst jobbar jag med olika typer av elektrofysiologiska metoder där jag mäter signaleringen och strömmarna över nervcellens membran. Tack vare detta stipendium har jag nu möjlighet att bredda min kompetens och via ett samarbete med ett universitet i Frankrike lära mig att studera de rörelser som de kemiska receptorerna på nervcellens membran gör. Att sedan kunna koppla receptordynamiken (rörelserna) till hur de elektriska strömmarna ser ut är av stor betydelse för att se och förstå helheten.

Vad hoppas du hitta/upptäcka/komma fram till?

– Inom mitt huvudsakliga forskningsområde hoppas jag hitta en eller flera mekanismer som ligger bakom den förändrade nervcellssignalering som föreligger vid schizofreni. Liknande frågeställningar och mål finns också inom mina samarbetsprojekt inriktade på depression samt kronisk smärta vid nacktrauma (whiplash).

Vad betyder din forskning?

– Förhoppningsvis kommer min forskning att i framtiden innebära att vi får en djupare förståelse för mekanismen eller mekanismerna bakom ett flertal sjukdomar/tillstånd såsom schizofreni eller depression. Till en följd av detta får vi större möjligheter att behandla orsaken till sjukdomarna och inte bara själva symptomen. Med mer vetskap om de utvecklingsmässiga nyanserna bakom neurologiska sjukdomar kan de i bästa fall botas helt, om behandling kan sätta in vid rätt tidpunkt.

Hur kommer det sig att du fastnade för hjärnforskning?

– Att jag skulle komma att forska inom neurovetenskap/hjärnforskning har inte alltid varit en självklarhet. Jag har varit verksam inom en rad fält, dock kopplade till någon form av fysiologi; hjärtkärlfysiologi, mag-tarmfysiologi, hur klimatet påverkar fysiologin etc. I slutändan kände jag dock att det som framförallt appellerade mig var just hjärnforskningen. Inget annat forskningsfält är så dynamiskt och levande. Det är ofta krävande och utmanande att forska på hjärnan, men tack vara att så många kontinuerligt lägger ned sin själ i utforskandet av vår hjärna gör vi kontinuerligt små och lite större landvinningar. Resultaten av dessa landvinningar kan i framtiden förhoppningsvis innebära stora förändringar i hur vi behandlar flera olika sjukdomar/tillstånd. Flera utav de sjukdomar som både drabbar många och ger kraftiga funktionsnedsättningar är just neurologiska och vi har flera stora utmaningar framför oss. Jag känner att jag vill vara med i den forskning som tar sig an dessa utmaningar och förhoppningsvis bidra till att göra livet bättre för drabbade av schizofreni, depression eller andra kognitiva nedsättningar.

Vad betyder Hjärnfondens stipendium för dig som forskare?

– Hjärnfondens postdoc-stipendium kunde inte ha kommit mer lägligt. Jag får nu chansen att fördjupa mitt samarbete med en framstående forskare (Dr. Laurent Groc) vid Bordeaux’s universitet. Den neurovetenskapliga delen av universitet är inom visa delar världsledande och det nyskapade ”Neurocampus” samlar hjärnforskare från hela världen. Vidare möjliggör detta för mig att bredda min expertis och ta med värdefull, både teoretiskt men även praktisk kunskap, hem till Sverige. Jag är oerhört tacksam för denna möjlighet.

Vad är din drivkraft som forskare?

– Jag tror att min allra största drivkraft och bästa egenskap som forskare är min nyfikenhet. Allt sedan jag var liten och plockade isär hushållets vitvaror tills det att jag blev äldre och började renovera växellådor så har jag varit intresserat av hur saker fungerar. Eller varför de inte fungerar som de skall. Ställer man ingen fråga får man inget svar och som forskare har man möjlighet att både ställa frågan såväl som att besvara den.